Svar till "Guds barn"
Hejsan! Precis innan jul fick jag ett brev ifrån en anonym som kallar sig "Guds barn". Tack för ditt brev och tack för dina fina ord om mig och min blogg!
Jag sitter här med min mamma bredvid mig, och hon är kristen men också sexolog. Min mamma har läst en hel del om sexualitet, bland annat om homosexualitet.
Att vara homosexuell är ofta väldigt tabubelagt, man vet att man är en minoritet, att man inte är som de flesta andra. Man kanske önskar att man skulle vara det. Man kan vara rädd för att andra ska tycka illa om en och man vet att homosexuella kan bli illa sedda av vissa människor. Att "komma ut" som homosexuell är ofta svårt. Man är rädd för sina släktingars reaktioner, och för vad vännerna ska säga. Man är rädd att en del vänner av samma kön kanske kan backa lite från en, av rädsla för att man ska bli kär i dem. En homosexuell läggning är helt enkelt jättesvår att berätta om. Och när man är ung vuxen/tonåring kan det bli ännu svårare för att man själv är så tveksam på vem man är/hur man är och allt detta gör saken ännu mer komplicerad.
Att berätta för sina föräldrar kan också vara jättesvårt för att man tror att de förväntar sig att man är heterosexuell, man tror att de vill ha barnbarn så småningom. Du skriver att dina föräldrar är starkt troende, och det är svårt att veta om det betyder att det påverkar deras sätt att se på homosexualitet. För en hel del föräldrar innebär avslöjandet att ens barn är homosexuell en bekräftelse på det man redan anat, för andra föräldrar kommer det som en överraskning. Sen finns det vissa som också tar det hårt och tycker detta är svårt och jobbigt. Isåfall får man komma ihåg att varje homosexuell har ofta en brottningskamp för att erkänna sin sexualitet och då är det inte konstigt om föräldrarna också har en brottningskamp innan de kan acceptera det.
Jag sitter här med min mamma bredvid mig, och hon är kristen men också sexolog. Min mamma har läst en hel del om sexualitet, bland annat om homosexualitet.
Att vara homosexuell är ofta väldigt tabubelagt, man vet att man är en minoritet, att man inte är som de flesta andra. Man kanske önskar att man skulle vara det. Man kan vara rädd för att andra ska tycka illa om en och man vet att homosexuella kan bli illa sedda av vissa människor. Att "komma ut" som homosexuell är ofta svårt. Man är rädd för sina släktingars reaktioner, och för vad vännerna ska säga. Man är rädd att en del vänner av samma kön kanske kan backa lite från en, av rädsla för att man ska bli kär i dem. En homosexuell läggning är helt enkelt jättesvår att berätta om. Och när man är ung vuxen/tonåring kan det bli ännu svårare för att man själv är så tveksam på vem man är/hur man är och allt detta gör saken ännu mer komplicerad.
Att berätta för sina föräldrar kan också vara jättesvårt för att man tror att de förväntar sig att man är heterosexuell, man tror att de vill ha barnbarn så småningom. Du skriver att dina föräldrar är starkt troende, och det är svårt att veta om det betyder att det påverkar deras sätt att se på homosexualitet. För en hel del föräldrar innebär avslöjandet att ens barn är homosexuell en bekräftelse på det man redan anat, för andra föräldrar kommer det som en överraskning. Sen finns det vissa som också tar det hårt och tycker detta är svårt och jobbigt. Isåfall får man komma ihåg att varje homosexuell har ofta en brottningskamp för att erkänna sin sexualitet och då är det inte konstigt om föräldrarna också har en brottningskamp innan de kan acceptera det.
Du frågar hur jag tycker att du ska göra kring att berätta för dina föräldrar. Det där är svårt att svara på. Vi vill gärna hjälpa dig, men samtidigt känns det inte rätt att säga "du ska absolut göra si eller så". Har du någon gång pratat med dina föräldrar om kärlek och sexualitet överhuvudtaget? Har ni pratat om att bli förälskad, få en partner, i vilka sammanhang sex hör hemma? Det är kanske lättare att börja prata om sånt och se om ni kan bli så privata med varandra och om du kan ha ett förtroende för dem. Det är kanske svårt att bara säga rakt ut, "du mamma, jag tror jag är homosexuell". Kan du ha förtroende för dina föräldrar i andra frågor? Kan du prata med dem om andra bekymmer och svårigheter? Det är nästan förutsättningen för att våga prata med dem om din sexualitet. Har dina föräldrar någon gång undrat över att du aldrig presenterat någon förälskelse/partner av motsatt kön hemma hos er? Kanske dina föräldrar har anat, eller kanske de är helt ovetande. Det är svårt att säga. Någon gång måste de få veta hur det ligger till. Men när du berättar det så ska du berätta det på ett sätt som blir bra både för dig och för dem. Vi tror nog på att berätta försiktigt och gradvis.
Min mamma säger förresten att många kan känna skuld och skam över att vara homosexuella. Mamma förstår det och tycker det är tragiskt, för det är ingenting man väljer och man har inte gjort något fel ifall man är homosexuell. Mamma säger att forskning på området tyder på att individer blir homosexuella som en följd av att den blivande mamman haft en felaktig hormonbalans under graviditeten. Detta är ingenting mamman väljer utan det kommer sig av till exempel stress som står utanför mammans kontroll. Min mamma säger att hon inte påstår att forskningen stämmer, men däremot att forskningen tyder på detta, men måste upprepas och ge samma resultat för att det ska anses mer sannolikt. Mamma säger att en del kristna homosexuella också känner extra skuld för sin homosexualitet eftersom de är kristna. Det är tragiskt när andra kristna dömer någon, och mamma säger att skapelsen är ofullkomlig och det är vi människor också oavsett om det är på det sexuella området eller om det exempelvis handlar om en annorlunda neurologisk funktion i hjärnan. Mamma vill uppmuntra dig att inte känna skuld utan att försöka acceptera att det är såhär Gud har skapat dig. Du är lika värdefull och fantastisk som alla andra kristna. Alla har vi våra svårigheter att kämpa med, det här är kanske din svårighet. Men det viktigaste är att Gud älskar dig som du är!
Om du vill ha mer råd och stöd, kan du skicka ett nytt brev hem till mig med din mailadress och då kan jag och mamma ha mailkontakt med dig. (Jag får inte lov att lämna ut mammas mail här på bloggen). Min mamma är kristen, kurator och sexolog. Du kan också skicka din mailadress i ett privat meddelande till mig på facebook (Elisabeth Bettan Norling). Självklart kommer vi aldrig att avslöja någonting om dig för någon.
Det var väldigt modigt av dig att skriva till mig. Tack för att du hörde av dig! Vi hoppas verkligen att du ska hitta en bra lösning på ditt dilemma. Gud välsigne dig! /Elisabeth (+ min mamma)
Om du vill ha mer råd och stöd, kan du skicka ett nytt brev hem till mig med din mailadress och då kan jag och mamma ha mailkontakt med dig. (Jag får inte lov att lämna ut mammas mail här på bloggen). Min mamma är kristen, kurator och sexolog. Du kan också skicka din mailadress i ett privat meddelande till mig på facebook (Elisabeth Bettan Norling). Självklart kommer vi aldrig att avslöja någonting om dig för någon.
Det var väldigt modigt av dig att skriva till mig. Tack för att du hörde av dig! Vi hoppas verkligen att du ska hitta en bra lösning på ditt dilemma. Gud välsigne dig! /Elisabeth (+ min mamma)
Kommentarer
Trackback
